Vänern hotar åter samhällen

Ingressen till en artikel i DN 070310 under rubriken ovan, lyder: ”Kommunerna kring Vänern kräver nu att möjligheterna att tappa av Vänern förbättras. Annars kan stadskärnorna i många kommuner komma att ligga under vatten vid nästa högvatten”.

Som lösning till detta delikata problem, som påpekats i Klimat- & sårbarhetsutredningen, har diskuterats en grävd tunnel för (minst) 5 miljader kronor. Möjligen kan det komma att bli en fullt fungerande lösning på problemet med ökade vattenstånd, men vilka andra konsekvenser får en sådan tunnel? Detta är ett exempel på den typ av tänkande som vi måste distansera oss ifrån när det gäller att komma tillrätta med problem förknippade med miljön. Tekniska lösningar som inte riktar sig mot orsakerna till problemen, utan bara siktar på att påverka de förväntade konsekvenserna.

I första hand måste vi börja se problemen innan vi är en del av dem för att därmed kunna undvika fortsatt rundgång. Har vi redan problemen över oss, bör vi fundera om det är vi eller miljön som skall åtgärdas. I fallet med en växande Vänern, kanske den rimligaste (men nödvändigtvis inte den billigaste) lösningen, är att vi istället anpassar oss till den nyuppkomna situationen istället för tvärtom. Titta på Kiruna, där man nu diskuterar en flytt av hela stadskärnan, som följd av malmbrytningen.

Istället för som nu fokusera på nya exklusiva sjönära boenden bör samhällen kring de aktuella regionerna påbörja ett tillbakadragande bort från strandlinjen. Förutom att avlägsna sig från potentiella hot, får man en utmärkt chans att förnya och modernisera ”fastighetsparken”, dels till att bättre fylla funktioner som behövs i dagens samhälle, dels till att bli en del i omställningen mot bättre energieffektivitet.